Två andra experiment som jag gjorde under förra odlingssäsongen presenteras här, ett mindre lyckat och ett som lyckades över förväntan.
I våras hittade jag några påsar med fröer som jag hade köpt i Tyskland, men som aldrig kommit i jorden. En del var ganska gamla, men jag satte (förgrodde) fröerna ändå. Blir det nå´t, så blir det nå´t, annars är ju ingen större skada skedd, tänkte jag. Men oj vad det grodde!
Kapkrusbär/Gyllenbär/Physalis
I två av påsarna fanns det frön till Kapkrusbär/Gyllenbär/Physalis. De såddes 14/4 och 6/5. De första sattes ut i en pallkragar 4/6 under ett ”växthus” och de sista på friland 18/7. På de som stått under ”växthuset” hittade jag den första blomman 26/7.
De första kapslarna visade sig i mitten av augusti.
Det blev tyvärr inga bär att skörda. Frosten i september tog ”död” på hoppet om att få smaka ett egenodlat bär. Nästa år ska plantorna få växa i tunneltältet. Då kanske de hinner att mogna innan säsongen 2019 är över.
Bärmålla
Smultronspenat/Bärmålla fanns i en annan påse. Samma här. Går det, så går det. Och det gjorde det! Fröerna sattes 5/5, omskolades 24/5 och planterades ut 19/6. I slutet av juli började bären bli röda.
Bären är faktiskt riktigt söta och goda att ha i filen, men några höjdare att äta direkt från växten är de inte.
De är lämpliga i wok, har jag läst, men det testade jag aldrig. Men har man en gång satt bärmålla så har man den tydligen för evigt i köksträdgården. Det kan jag förstå, för de pyttesmå fröerna smiter i väg hur lätt som helst. Så det testet/experimentet får jag ta tag i under 2019.
Ha en bra söndag!
