Isbergssallaten (´Gondat´, impecta) såddes 5/6 och har knutit sig riktigt fint. Nu kan jag skörda ett huvud till en sallad och bli mätt. Tillsammans med allt annat (tomat, sockerärter, rädisa, morot, rödbeta, palsternacka, squash, ruccola, broccoli och andra sallater) som finns att skörda i köksträdgården blir salladen väldigt matig. Toppad med lök och lax, tonfisk, kyckling, ägg eller annat proteinrikt blir det hur nyttigt som helst.
Nu har jag vittjat (lite) av skörden av de jordärtskockor jag fick av en SESAM-medlem i våras. De härligt vita, släta och fina skockorna är nästan synd att äta upp.
Min mage har svårt för jordärtskockor i större mängd, som i soppa eller ”rent” mos, men som en (liten) ingrediens i rotfruktsgratäng går det bra. Det är synd för jag tycker att det är jättegott. Min mamma har berättat att jag älskade mos på jordärtskocka när jag var lill-liten. Hon hade svårt både för smaken och doften och var närapå kräkfärdig när hon skulle mata mig.
De mesta av skockorna får ligga kvar i jorden tills i vår. De blir ju ännu godare då.
17/6 sådde jag morötter och planterade de morotsplantor jag köpt i Tyskland. Sorterna var: Morot Autumn King (Runåbergs), morot Early Nantes (Runåbergs), morotsmix (Runåbergs 2015), morot ´Deep Purple´(Impecta), morot ´Belgian White´ (Impecta) + mixade morotsplantor (Globus, Ingolstadt).
Det har sett klent ut, när man tittade på blasten. Plantorna hade ju liksom lite kortare startsträcka, så de kom igång snabbt och åts upp redan under augusti. Rårivet är bäst!
Men under jordytan var det inte så klent. Några av morötter var riktigt stora (och jättegoda). Inte de på bild dock. De var inte så stora, utan mer i gallringsstorlek.
Nu har jag inte 100 % koll på vilken sort som hamnade var, men jag tror att det är Nantes som har givit de största morötterna. Pyttisarna (här morotsmixen), som jag gallrar bort, är rena godiset.
Jag låter morötterna stå kvar så länge som möjligt i jorden. Dels för att de kanske växer lite till och dels för att jag inte riktigt vet var jag ska förvara dem. Nå´n liten frostknäpp tål de.
Är det nå´n mer än jag som får hicka när ni äter råa, hela morötter?
Vinrankan har faktiskt fått en pytteliten klase med vindruvor i år. I storlek är den lagom för en Barbie-docka ungefär.
Det är bra jobbat! Rankan, som är en fådd stickling, sattes 5/5 i år. Den får klättra på räcket till altanen så länge, så får vi se om det funkar. Det vore ju rätt läckert om den kunde ”klä in” hela räcket. Det är söderläge, så chansen finns, även om det är på friland.
Någon som har en bra förklaring till varför det har lyckats med basilikan för mig i år? Den såddes 25/7, på friland. Basilikafröna importerade jag från Tyskland i våras (Organic KIEPENKERL). Kan sorten vara förklaringen? Mina tidigare försök med krukodling har inte varit framgångsrik.
Nästa säsong blir det en HEL pallkragen med basilika, så jag får ihop till några laddningar pesto. I år vill jag att frosten dröjer men jag har för säkerhets skull satt på en pallkrage2 för att skydda mot kalla nätter. Fiberduk behövs också förstås. Basilikan är ju så köldkänslig.
För att få ihop till iaf en omgång pesto måste jag invänta lite större skörd. Det är svårt för det är ju så himla gott att toppa sin sallad med basilika.
Den 25/7 såddes även Vinterportulak (Claytonia perfoliata, Runåbergs) i samma pallkrage. Den växer hej vilt och nästan lägger sig ner. God är den dessutom. Det syns knappt att jag har varit och skördat knippevis till salladerna. Tacksam gröda!
Ni skymtar basilikan till höger.
Så här efter höstdagjämningen vågar man sig väl på att kalla årstiden för höst och uppskatta de fina färgerna på bladen som singlar ner från ovan och lägger sig på de kolplantor som ännu står kvar i köksträdgården. När bilden togs hade det regnat 1 mm på natten. Man får vara glad för det lilla!
Ha det gott!
Jag kunde inte låta den första majskolven jag skördade vänta till kvällsmaten, utan den blev ett mellanmål. Det är en härlig känsla att gå ut och ta en majskolv i köksträdgården, gå direkt in och sätta den på spisen och sen äta den rakt av med smör/Bregott.
MUMSigare finns inte, om ni frågar mig!
Det är sällan jag plockar och gör buketter av blommor från den egna rabatten. Blommorna är finast där de står, tycker jag oftast. Nu när jag har en rabatt som bara har ett år på nacken finns det inte så många blommor att plocka heller, iaf inte på hösten.
Men i dag firar jag att det lördag med en liten bukett i kalla färger från Ovala Rabatten.
(Lejongap, klint och rosenskära)
Ha det gott!
På Lavendel & Salvia skriver jag mest om mitt liv på Evatorp i Västergötland, där jag har min köksträdgård, men ett & annat, som får mig att må bra, smyger sig in då och då.
Jag som skriver och fotograferar är en pensionerad Stockholms-Madam som på krokiga vägar har hamnat ute på landsbygden. Där lever jag mitt lyxliv som tidsmiljonär under odlingssäsongen. Från april 2016 har jag bara 2,5 mil till mitt kära torp. Då flyttade jag mina bopålar från Stockholm till Gullspång.
Min inriktning på odlingarna på Evatorp är att i största möjliga mån odla ekologiskt, odla ätbara och folkmedicinskt intressanta växter och eftersträva att bli självförsörjande under hela året på ägg, frukt, bär & grönsaker. Jag eftersträvar också ett hållbart liv med återbruk, sopsortering, miljövänliga val och resurssnål konsumtion som ”honnörsord”.
