Ibland är det tur att man inte vet vad man ger sig in på. Vissa projekt blir inte som man har tänkt sig, de blir för stora eller t.o.m. gigantiskt för stora. Hade man vetat innan man startade vissa projekt, hur stort jobbet skulle bli, hade man nog inte startat, eller hur?
Mitt jobb att lägga ihop de två stenomgärdade rundlarna (som troligen varit blomrabatter en gång i tiden) till en enda stor rabatt, är just ett så´nt projekt.

Det visade sig nämligen att det låg markdukar/presenningar en liten bit ner i jorden och ut under kantstenarna på båda rundlarna. Jag hade tänkt mig att bara kapa en del av toppen på kullarna för att släta ut rabatten och sen flytta på de kantstenar som låg ”fel”, men tji fick jag. Presenningarna måste tas bort innan jag kunde börja att gräva bort jord och släta ut ”kullarna” och bygga upp en liten bit mellan rundlarna. Först måste alltså alla kantstenar lyftas undan och sen kunde jag börja gräva fram markduken/presenningen.


De var många stenar att lyfta undan. Dessutom skulle ju stenarna sen lyftas tillbaka när jag fått loss kanten på presenningen och kunde vika undan den.
Efter en så´n dag i trädgården behöver man inte gå till gymmet och ”lyfta skrot”. Det har man med råge klarat av utomhus den dagen
Man måste ju muntra upp sig med att föreställa sig hur fint det kommer att bli till slut, så trädgårdsslangen och stenarna markerar den slutliga kanten på den nya, sammanslagna rabatten. Men det återstod mycket jobb!

Topplagret (jord+ogräs) grävdes loss från presenningen och skyfflades till mittenpartiet i rabatten (som utfyllnad) med hjälp av kompis I.  Det är skojigare när man är två som jobbar och sliter. Till slut kunde vi lyfta bort ”hela den blå härligheten”. Jorden under presenningen var något kompakt men helt fantastisk. Stora, feta daggmaskar ”bodde” där och vittnade om att det var bra jord. Jorden som grävdes bort fraktades till de två pallkragarna i köksträdgården som ska bli vitlöksplantering senare i höst.

Den östra rundeln kommer att lämnas mer eller mindre orörd i vissa delar. Soluret, den lilla (jul)granen och en urholkad sten (fågelbad?) får vara kvar som de är.
Sen kom jag till den roliga delen – planteringen av de växter (perenner) som jag grävt upp på Gården. De flesta blommorna är vita, några är rosa, några är cerise och några är blå (inga av mina blå blommor blommar så här års). Det kommer några ytterligare perenner från Gården, men sen får jag fylla på med sommarblommor i vår.

Rabatten ser inte mycket ut för världen så här nyplanterad, men vänta ni till i vår-sommar-höst 2016, då!!!!
Del 2 (mittenpartiet) får vänta till våren 2016 på att fixas till. Det behövs fler växter!
Så länge får den blå presenningen fungera som ogräsbortmotare.

Puh, nu är det andra projektet på Evatorp (nästan) avklarat!!