I går kom äntligen ett välsignat regn.

I går morse till frukostkaffet hörde jag ett konstigt, knakande ljud som jag inte kunde fatta vad det var. Det lät nästan som om någon/något gick på altanen. Det måste ju kollas. Ljudet kom från en av de ”armar” som håller ut och upp markisen. Den höll på att gå av pga den med en massa vatten fyllda, och därmed väldigt tunga, markisduken, som jag inte dragit in dagen innan. Det var ju så himla fint väder, så det skulle väl inte behövas. Jisses, det var nära ögat att det hade brakat ihop totalt. Jag fick ”gung” på markisen och det formligen forsade vatten ner på marken. Många liter var det! Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fota eländet, jag fick väldigt bråttom att göra något så att inte markisarmen skulle gå sönder, så det finns ingen bild på den kraftigt bågnande markisväven.

Det kom tyvärr bara några millimeter regn under dagen, men allt vatten från ovan är välkommet i dessa tider. Regnvattentunnorna är nu fyllda och det ser bra ut i köksträdgården. Det nya gräsklippet har gjort nytta, det gror på alla håll och kanter, även bland sommarblommorna.

Perennerna i den ovala blomrabatten börjar visa sig från sin bästa sida. En del har t.o.m. börjat blomma.

De flesta perenner har jag grävt upp och tagit med mig från Gården. För de flesta blev det en väldigt kort tid mellan de olika flyttarna. Först från Villa Linnea i Nöbbele/Växjö och sen igen, efter bara några månader, från Gården. Jag är glad för varje planta som kommer tillbaka.

Jag gjorde nya växt-fynd när jag klippte gräset på ett område som jag inte klippt förut i år. Först trodde jag det var krusbär, men det är det inte. Mer om detta fynd kommer i ett senare inlägg.

Ett annat fynd är några taniga roskvistar som till och med har överlevt helvetesmaskinens härjningar, förutom då den totala avsaknaden av omvårdnad under säkert många år. Det kommer det också mer om.