Nu kan jag inte bara sticka i väg längre, jag måste skaffa kattvakt.

Zalmiak kom in i mitt liv lite hastigt och lustigt. Jag hade inte tänkt skaffa katt förrän till våren. Men man kan inte, eller man kanske inte ens ska, bestämma allt till punkt och pricka. Jag har (en viss) tendens att göra det. Jag fick tips om två kattfröknar som var utekatter redan från början, men det blev en resultatlös färd till Tranås. Troligen hade en räv tagit den ena kattungen och mamman gömde då raskt den andra. Jag fick iaf åka hem utan kattfröknar.

Tankarna på att bli katt-matte redan nu hade ju satt i gång, så jag surfade ut på Blocket (efter tips från min dotter) och hittade en leveransklar svart hane strax söder om Skara. Med viss tvekan åkte jag dit. Jag hade ju tänkt mig två katter, så de skulle ha sällskap av varandra. Men en hane tilltalade mig. Då blir det inga kattungar och det är tydligen en relativt lätt operation att kastrera dem.

Under huset var det väldans intressant. Möss? Suddig bild tyvärr. Man får vara snabb när man ska fota kattungar på upptäcktsfärd.

Så det blev så att jag bara tog med mig Zalmiak därifrån. De hade en (nästan) svart hona, men den kombinationen tilltalade mig inte.

Undrar om olivträd smakar gott?

Så nu är vi två här på Evatorp och vi försöker bekanta oss med varandra så gott det går.

Jag har alltså lagt till ordet ”kattvakt” i min ordlista. Jag har en fantastisk kusin och go´a vänner som glatt och villigt erbjuder sig att ta hand om Zalmiak. Glad är jag för det och uppskattar det oerhört.

Jag hade tre resor inbokade redan innan Zalmiak kom in i mitt liv, och det verkar inte som om jag behöver boka av resorna, iaf inte pga Zalmiak.

Så Spanien, Tyskland och Uganda, here I come!