Nu har jag vittjat (lite) av skörden av de jordärtskockor jag fick av en SESAM-medlem i våras. De härligt vita, släta och fina skockorna är nästan synd att äta upp.

Min mage har svårt för jordärtskockor i större mängd, som i soppa eller ”rent” mos, men som en (liten) ingrediens i rotfruktsgratäng går det bra. Det är synd för jag tycker att det är jättegott. Min mamma har berättat att jag älskade mos på jordärtskocka när jag var lill-liten. Hon hade svårt både för smaken och doften och var närapå kräkfärdig när hon skulle mata mig.

De mesta av skockorna får ligga kvar i jorden tills i vår. De blir ju ännu godare då.