Överlevare
Ingenting gör mig gladare än de växter som, mot förmodan, klarar sig över vintern och kommer igen året därpå. Alltså inte perennerna, utan de växter man måste fixa med på ett eller annat sätt för att de ska klara vintern. Årets överlevare är en kronärtskocka (stod kvar i pallkragen under en massa löv) och jätteverbena (grävdes upp och sattes i kruka, förvarades frostfritt inomhus). 11 stänglar av Jätteverbenan har hittills kommit upp och de flesta har fått blommor. Kronärtskockan är däremot fortfarande ensam i sin pallkrage.

Nu kommer de igen, om än i lite mindre format än förra säsongen.

Överraskare
Årets positiva överraskare är de två Lejongap (en ljus och en mörk) som helt plötsligt visade sig där jag satte egenodlade och fådda Lejongapsplantor förra året. De borde inte ha klarat sig, men några frön måste ju tydligen ha mäktat med att komma igen efter vintern.

Årets negativa överraskare är Toppklockan, som nästan har försvunnit. Är inte de mer eller mindre omöjliga att utrota!? Jag såg framför mig att den hög som jag grävde bort från den sista delen av Ovala Rabatten förra året skulle vara översållad med Toppklockor, men inte en enda har kommit. Några ex har dykt upp inne i rabatten, så jag hoppas de kan fröa av sig och bli fler innan för rabattkanten.

En lyckad transplantation
Transplantationen av Stora Blåklockor från annan plats på tomten till Ovala Rabatten lyckades. Den får gärna sprida sig och bli många fler!

Den lilla blå Ängsklockan har också dykt upp i Ovala Rabatten, men den har tagit sig dit för egen maskin. Massor med stora Prästkragar har också dykt upp. De får stå ett tag och fylla ut, sen drar jag upp dem, helst med rötterna. Prästkragarna har också tagit sig dit själva och det finns fler runt om på tomten. De får gärna hållas. De är ju lätta att dra upp om man vill begränsa deras utbredning.