Så här kan man få bo om man inte har pengar att bygga upp sitt hus efter jordbävningen 2015!! Husen kallas ”Nepali Tent” och är helt enkelt korrigerad plåt som rests upp på trästommar. Det är iskallt på vintern, bakugnshett på sommaren och mycket ljudligt under regnperioden i de här ”hyddorna”.

I just det här huset bor en av flickorna som Nepaleducation sponsrar tillsammans med sina föräldrar och sin syster.

Efter det här besöket blev det en bizzarr upplevelse att fika på Hyatt Hotel och äta glass.

Ett annat besök vi gjorde var hemma hos en av de familjer vars döttrar (3 stycken) sponsras. Den äldsta dottern är snart färdig läkare och är en av de allra första flickorna som Nepaleducation sponsrade för att de skulle ha råd att låta flickorna/döttrarna gå i skolan. Nu är näst äldsta dottern snart färdig jurist/advokat och yngsta dottern kämpar på i skolan för att kunna studera vidare.

Vi var också hemma hos en familj med en mamma och fyra döttrar på gångavstånd från vårt boende i Kathmandu. Till dem hade vi med oss en del kläder och annat, som de givetvis blev väldigt glada för. Jag fick en nyckelring med ett rosa hjärta av den näst äldsta flickan. Vilken gåva!!

Dessa överväldigande och omtumlande möten med dessa fantastiska människor lämnar en rörd, berörd och inspirerad!

Sista kvällen fick vara med på årets fest för alla de flickor (och mammor) som är med i sponsrings-programmet. Där mötte vi fler av de flickor och mammor vi träffat tidigare. Alla fick presentera sig, även vi och den allra yngsta flickan (4 år).

Vi bjöds på underhållning i form av dans och det hela avslutades med middag och glass till efterrätt.

Till sist vill jag presenterna paret i vars hus vi bodde under vistelsen i Kathmandu. I huset bor även en son med familj. I Nepal flyttar alltid sonhustrun in hos mannen efter giftermålet. Mannen bor alltid kvar hos föräldrarna. Den yngre familjen hade två pojkar.

Här ger frun i huset min välsignelse på morgonen innan min avfärd till flygplatsen. Jag fick en prick i pannan, en sjal, en blombukett och ett äpple. Jag åt massor av äpplen som frun skalade och skivade upp, så hon tyckte nog att jag behövde ett äpple på hemfärden.

Så fint!!

Avskedsstunder är alltid ledsamma, men det känns som om jag gärna kommer tillbaka.

En kopp kaffe intogs på flygplatsen i Kathmandu innan avfärd.