Jag gillar att handarbeta och speciellt att sticka. Jag har stickat massor genom livet, men nu på sistone har det inte blivit så mycket av med det. Det är svårt att bara sitta rakt upp och ner och sticka, tycker jag. Något underhållande i öronen eller för ögonen är nästan ett måste.

Förra veckan var det ”Tour de Ski” för er som inte redan visste det. Alla loppen gick på tv. Då fick jag fart på stickorna igen och stickade en sjal av ett garn som jag har haft liggande ett bra tag. Ett härligt blått garn från en ateljé i närområdet.

Denna underbara färg passar mig perfekt.

Men ….

Det är ullgarn och jag kan absolut inte ha ylle direkt på skinnet. Det sticks, kliar och är allmänt obehagligt. Antingen får jag ge bort sjalen eller så får jag fodra den med något som inte sticks.

Jag valde det senare och fodrade yllesjalen med en blommig sidensjal jag hade hemma.

Det var ett himla meck att få ihop de två helt olika materialen och jag sydde ihop dem i kanterna och tvärs över, för hand.

Det blev ganska mycket fodertyg över, så jag sparade en ca 15 cm ”kant” för att ha möjlighet att fixa något dekorativt av det senare.

En kant med flätade fransar kanske? Vi får se.

Så här kan det se ut i framtiden om jag väljer att behålla sjalen själv.

Idrott är skoj att titta på om det går bra för de svenska deltagarna. Det gjorde det väl inte direkt i Touren i år, men hyfsat. Snart är det vinter-OS. Då blir det ett stort stickprojekt som ska räcka över hela Olympiaden. Det blir en lång sommartunika i bomull (STICKS INTE) som jag snabbt kan slänga på mig om det skulle komma nå´n när jag inte ser representabel ut när jag går där på Evatorp i min ensamhet och inte bryr mig om vad för kläder, eller hur mycket kläder, jag har på mig.